Tack M & S för en vacker och underbar dag. Ni är bäst!! 
Önskar er allt lycka tillsammans.
Foton kommer… det är ju några stycken att gå igenom *ler*
Sedan maj i år görs inga fler avsnitt av The Tonight Show With Jay Leno. Ett av USA’s mest populära TV-program som sänds runt midnatt (NYC-tid) varje vardag har gått i graven.
Eller, stämmer det..? Visserliger har Conan O’Brien tagit över programmet och det heter nu istället The Tonight Show With Conan O’Brien. Mycket kommer visst vara sig likt, men jag har aldrig varit något direkt fan av Conan. Jag tycker han spelar över. Och skämten är billiga. Kanske blir det bättre nu när han ”avancerar” på TV-stegen?
Men, vad händer då med Jay Leno? Jo, jag blir glatt överraskad när jag går på bion på Broadway och får se en lite längre reklamtrailer för hans nya show, med det fantasirika namnet Jay Leno Show, som antagligen kommer vara väldigt lik hans tidigare show. Största skillnaden blir nog att den kommer visas tidigare på kvällen (primetime). Premiär är det i alla fall i USA den 14 september.
Letade runt lite på nätet innan jag hittade detta klipp på YouTube (var annars). Tyvärr är kvalitén inte den bästa, och den är inte alls lika rolig och överraskande som när jag såg den på vita duken. Måste säga att allt faktiskt blir både bättre och roligare i HD med bra kvalité. Men jag hoppas ändå att lite av Lenos humor ska gå fram. Jag gillar komiker som har glimten i ögat och inte är rädda för att bjuda lite på sig själva!
När vi besöker Provincetown ute på toppen av Cape Cod är vi in i flera olika roliga souvenirbutiker och klädbutiker, en del med t.ex. t-shirtar med alla (o)möjliga roliga tryck.
Favoriten var nog T-shirten med detta tryck: ”Come to the dark side – we have cookies”. Jag ångrar såååå att jag inte köpte någon!
Den 16 oktober kommer nästa Pixarfilm till Sverige. Men jag har redan sett den! Besöker AMC Empire 25 vid Time Square, och det är den största bio jag någonsin varit på! Åker på de längsta rulltrapport jag sett inomhus för att komma till femte våningen (och nu snackar vi biografvåningar!).
Att filmen Up! (IMDB) kommer bli en succé är det inget tvivel om. Den har snart passerat $200 miljoner i intäkter, bara i USA. Men blir den lika populär som Toy Story, Cars, Monsters Inc, eller Hitta Nemo? Nja, tvivlar på det. Skulle vara för att den kommer som 3-D i så fall.
Griniga gamla gubben Fredrickson är kul för de vuxna, men kommer ungar uppskatta honom lika mycket som en cool racerbil, en gullig liten fisk, en spännande framtidsrobot eller en oövervinnelig superhjälte? Nja, jag tvivlar på det. Det finns dock en del andra roliga karaktärer som talande hundar, exotiska roliga fåglar, och roliga multi-etniska (givetvis) barn, så alla ska väl hitta någon att relatera till.
Och givetvis finns det en del slap-stick humor i denna film också, men inte alls lika mycket som i t.ex. Ice Age 3 där typ all humor handlade om att ramla och slå sig på något sätt. Det finns faktiskt en hel del ”smart” humor i denna film. Skämt som bara vuxna förstår. Och det är väl lite därför Pixar är bäst på det de gör. De kan göra kvalitativ underhållning både för barn och vuxna på samma gång.
Storyn skulle väl nästan kunna sägas vara vara en klassisk Pixar-story bestående av två vita män (av varierande åldrar) som under filmen mognar och till slut ”hittar varandra”. Här är det en bitter gammal änkeman som i ett sista desperat försök för att hindra att hamna på hemmet sätter tusentals ballonger på sitt hus för att flyga till Sydamerika för att förverkliga den bortgånga hustruns största äventyrsdröm, och får samtidigt en ihärdig pojkscout som gör allt för att förtjäna sitt sista scoutmärke, på halsen.
Av någon anledning har alltid ”män” huvudrollen i Pixars filmer. Och oftast är de två:
Även alla deras kortfilmer innehåller mannliga karaktärer:
Jo, visst finns det kvinnliga karaktärer också, ibland med himla massa ”girl power” och allt, men trots detta ändå alltid sidekicks till den manliga huvudrollsinnehavaren.
I Up! finns det visserligen en bra, stark, rolig, vettig, intressant kvinnlig karaktär, men hon försvinner väldigt tidigt ut i kulissen. Det finns faktiskt en annan ”kvinnlig” karaktär med i filmen också, men detta döljs effektivt ända in i det sista… (utan att säga för mycket). Annars är alltså alla bara män.
Söker man lite snabbt på nätet så hittar man många som fastnat runt detta ämne:
Varför är det så här? Varför hålla fast vid gamla stereotyper? Varför inte våga testa något nytt? Är det för att Pixars ledning bara är män? Är det för att de ekonomiskt inte vågar testa någt nytt (med agumentet: tjejer kan se killfilmer, men killar kan inte se tjejfilmer)? Eller är det så illa att de helt enkelt bara speglar den verklighet vi lever i? En verklighet där vi sedan barnsben blivit inpräntade att hjälten alltid måste vara man? En verklighet där mannligt anses som ”norm” men kvinnlig ses som något ”avvikande”? Illa illa….
När man ändå är inne på detta ämne, hur ofta ser man förresten färgade hjältar i animerad film (förrutom sideckicken ”Frozone” i The Incredibles)? I Wall-E var för övrig hela rymdskeppet med den resterande männskligheten fullt av vita människor. I Up! är i alla fall den lilla killen som är med en ”Asian American”. Wow! Kors i taket! Men å andra sidan är han tjock och läspar… vilket enligt stereotyphandboken ska vara dubbelt roligt!
Men tillbaka till fimen. Den börjar lite Disneygulligt med två lite udda, nördiga, ungar som hittar varandra och livslångt tycke uppstår. Sen blir filmen lite vuxnare med ”vuxna” problem och man är till och med så vågade så att man är inne på att nudda på ämnet döden och brustna livsdrömmar, men inte mer än att de minsta inte ska förstå vad det handlar om. Det är ju trots allt Disney som står bakom så allt måste ju vara lite sockersött (Tror ni mig inte? Titta då på kortfilmen innan, Partly Cloudy (Spolier!!) så får ni se hur Disney ser på hur barn kommer till *skrattar gott*).
Resten av filmen handlar sen om hur viktigt det är att kunna bryta upp från det gamla som varit, och istället se framåt och förverkliga sina drömmar. Hela livet är ett äventyr och man ska aldrig sluta ”leva”.
Enligt gammal Pixartradition finns massvis med referenser till både gamla och nya filmer. S.k. Eastereggs hittar ni här.
Betyg? Jag brukar aldrig ge filmer ”betyg”. Istället kör jag på ”köpa på DVD” eller ”Inte köpa på DVD”. Hitta Nemo, Cars, Monsters, Inc och Ratatouille köpte jag direkt på DVD och Blu-Ray så fort jag kunde. Att se Cars på Blu-Ray på en stor Plasma-TV är en upplevelse! Kommer jag då köpa Up! när den senare kommer släppas på Blu-Ray? Ärligt talat vet jag inte. Visst, det är klart en sevärd film som ALLA borde se. Den är grymt snyggt gjord och innehåller som sagt humor både för barn och vuxna. Men samtidigt nu när jag vet hur den slutar så vet jag inte om jag vill se om den / köpa den. Det skulle vara för allt bonusmaterial i så fall. Och om man kan se den i 3D även hemma!
Uppdaterat:
År 2011 kommer faktiskt en film från Pixar med en kvinnlig hjälte! Det är filmen ”Bear and the Bow”. Men tröttsamt nog så har Pixar inte vågat gå riktigt hela vägen. Enligt gammalt traditionellt sago-manér (har Disney månne påverkat?) så är hjältinnan givetvis en – jo, just det – en prinsessa…. *suck*
Haltar hem mitt i natten i regnet skadad i foten efter en lite för intensiv svensexa. Nejdå, inte så farligt, bara någon stukning eller nått efter en kollision i Laser Game. *ler*
Ser en vagn från Ben & Jerry parkerad hemma utanför Operan! Nice! (Inte sett den innan då jag inte sett nått alls av Kulturkalaset än).
I USA blev vi ju smått lyriska av B & J’s glassar. Är det något amerikaner kan göra så är det glass! Visst, är kanske inte världens nyttigaste att äta, men man måste ju få lyxa till det lite ibland
I NYC väljer jag att gå på NBC Studio Tour. Det är totalt fotoförbud så jag tar inga kort där, men hittar bilden från studio 8H ovan på flickr.com. Det visar lite hur liten SNL:s scen faktiskt är.
Liten scen till vänster där endast ett litet band får plats. Många artister inser visst inte förrän de är på plats hur liten denna scen är. Så nu finns det i artistkontrakten ett maxantal personer/bandmedlemmar en artist får ta med sig (finns en längre story om detta, men ska inte gå in på det här).
I mitten finns en i stort sett oförändrad scen under hela showen. Här ger kvällens värd sin monolog. Och härifrån avslutas alltid showen.
Och till höger finns en rätt liten scen där man snabbt kan rulla in/ut färdiga kulisser på hjul. När SNL visas på svensk TV så är reklampauserna omklippta. I orginal är de visst lite mer frekventa, men kortare. Och under dessa korta break ska oftast en helt ny scen på plats! Ibland händer det till och med att sminköserna bara har en minut på sig att få till en skådespelares make up eller masker. Ibland kan man till och med se att det inte är hinner bli helt klara. Men det förstärker bara känslan av att det är live!
För live är det. Guiden berättar att de flesta ”liveprogram” sänds med 10-15 sekunders fördröjning. Men inte SNL. Guiden skojar till det och vill inleda besöket i studion med ”en tyst minut för Ashley Simpsons karriär som dog här den 23 oktober 2004″. Väl hemma var jag tvungen att Googla lite för att se vad de egentligen menade. Här kan ni läsa om incidenten och här finns ett YouTube-klipp. Kortfattat kan man säga att under hennes andra framträdande startades fel band, hon blev överrumplad och missade börja sjunga, men sången kommer ändå! Hennes sång är är alltså bevisligen inspelad i förväg. Referenser till Milli vanilli förs direkt på tal… Antagligen gör de flesta artister på detta sätt, men här blev det väldigt påtagligt.
Hur som helst, SNL inleder i höst sin 35 säsong! Och jag tippar på att alla komiker och artister som är något (i USA) har varit med i denna show. Visst, många sketcher kan för oss i Sverige vara rätt svåra att förstå då de oftast tar upp saker som hänt i USA under senaste veckan. Men klara favoriter är ju:
Listan kan göras lång. Vilken är din favorit?
Nu är Stefan svensexad! Bilder kommer. Måste bara visa detta klipp! Tänk va kul det kan bli med två Heliumballonger på Hard Rock Café!
Jossan skrev i sin resedagbok att vi bodde i ett kråkslott de dagarna vi var i Hyannis. Och det stämmer väl mer eller mindre! Kolla själv in bilderna här ovan.
Fru Reisa (”same name as the Gorbatjov wife, you know”) va en riktigt pratglad och omhändertagande tant med rätt kraftig rysk brytning. Man kunde knappt ta ett steg innan hon var framme och ville hjälpa till. Vid frukosten fick man knappt chansen att göra något själv. Och när man frågade om matställen i stan ville hon typ aldrig sluta märka ut alla platser på kartan…
Hon drev stället med sin son, och hade gubben kvar i Ryssland om jag fattade det rätt. Hon hade precis fått ett barnbarn på andra sidan kontinenten, men hade inte hört så mycket mer än. Hon väntade på samtal från sin dotter.
Vi fick uppmaningen att ringa våra mödrar oftare.
Stället låg riktigt nära havet så man kunde lätt gå ner och ta ett dopp på den extremt långgrunda stranden.
Rummen var himla charmiga och lite gammeldags. Rum 5A och 6A hängde liksom ihop på något sätt, men ändå inte. Små bilder finns på deras hemsida, www.seabreezeinn.com, men annars kanske mina resekamrater har fler bilder att visa senare.
Höll på at missa, stället hade i särklass sämsta Internetuppkopplingen på hela resan. Den var visserligen fri, men det spelar ju ingen roll om den inte går att avända…
Läser man recensionerna på TripAdvisor så verkar man visst antingen älska eller hata detta ställe. Jag gillade det. Det var chamrigt. Jag kan rekommendera det.
Vintergatan är inte alls så särkskillt stor. Inte på långa vägar så stor som alla astrologer vill göra gällande… 
När vi kommer till Hyannis så börjar vi med ett besök på JFK Museum. Är det något Hyannis Port är kännt för så är det dess starka koppling till familjen Kennedy som nästan tycka ha kunglig status här i USA.
Om museumet kan man inte säga så mycket. Det är klart vinklat utifrån Cape Cods perspektiv, och det blir lite väl sockersött ibland. Museumet är inte stort och består till största delen av gamla foton där JFK leende springer på Cape Cods stränder eller seglar någon av sina båtar, eller någon annan av familjemedlemmarna. Vad jag kan se så är alla bilder från Cape Cod. Det fanns t.ex. inte någon information om dödsskjutningen i Dallas mer än att han blev skjuten just 1963.
Två saker ser jag dock som är intressanta. På familjeträdet fullkomligt dräller det av Kennedys när man ser hur alla är släkt med varandra. JFK hade åtta syskon. Men mitt i allt så dyker namnet Schwarzenegger upp. Det är lite roligt. Det känns väldigt oamerikanskt
Det andra intressanta är att deras tomt, the Kennedy Compound, ligger knappt en kilometer ifrån där vi bornätterna i Hyannis!
Precis när vi lämnat Hyannis slås vi av nyheten att JFK’s syster, Eunice Kennedy, vid en ålder av 88 år blivit akut sjuk och ligger på intensiven här i Hyannis. TV-nyheterna här fylls av rapporter från sjukhuset, och den ena (levande) kennedyfamiljemedlemmen efter den andra kommer visst hit. Något rykte säger även att Schwarzenegger skulle vara här.
I tisdags gick hon bort. Vila i frid.
Senaste kommentarer