Pixelmate

Jossan skrev i sin resedagbok att vi bodde i ett kråkslott de dagarna vi var i Hyannis. Och det stämmer väl mer eller mindre! Kolla själv in bilderna här ovan.

Fru Reisa (”same name as the Gorbatjov wife, you know”) va en riktigt pratglad och omhändertagande tant med rätt kraftig rysk brytning. Man kunde knappt ta ett steg innan hon var framme och ville hjälpa till. Vid frukosten fick man knappt chansen att göra något själv. Och när man frågade om matställen i stan ville hon typ aldrig sluta märka ut alla platser på kartan…

Hon drev stället med sin son, och hade gubben kvar i Ryssland om jag fattade det rätt. Hon hade precis fått ett barnbarn på andra sidan kontinenten, men hade inte hört så mycket mer än. Hon väntade på samtal från sin dotter.
Vi fick uppmaningen att ringa våra mödrar oftare.

Stället låg riktigt nära havet så man kunde lätt gå ner och ta ett dopp på den extremt långgrunda  stranden.

Rummen var himla charmiga och lite gammeldags. Rum 5A och 6A hängde liksom ihop på något sätt, men ändå inte. Små bilder finns på deras hemsida, www.seabreezeinn.com, men annars kanske mina resekamrater har fler bilder att visa senare.

Höll på at missa, stället hade i särklass sämsta Internetuppkopplingen på hela resan. Den var visserligen fri, men det spelar ju ingen roll om den inte går att avända…

Läser man recensionerna på TripAdvisor så verkar man visst antingen älska eller hata detta ställe. Jag gillade det.  Det var chamrigt. Jag kan rekommendera det.