Som gammal DJ så är det svårt att inte imponeras av ”framtidens DJ-utrustning” som använder multitouch. Själv föredrar jag knappar och reglage så att man får lite ”känsla” när man mixar, men visst ser detta grymt coolt ut??
Uppdaterat Hittat ytterligare ett grymt exempel på multitouch DJ-ande
När jag på tidigt 80-tal kollade på ett av mina favorit-TV-program, Sigma (YouTube) så såg jag ett inslag om Steadicams. Ett kort inslag räckte för att få mig såld på hela konceptet. Under många år drömde jag att bli Steadicamoperatör när jag blev stor. Och än idag är jag grymt fascinerad av tekniken.
När man sen kombinerar denna teknik med en annan teknik jag gillar, Segways, så får man en grym kombination. Kolla bara detta klipp från Eurovision 2009. Karsten Jacobsen är grym!
Här kan ni se ett klipp som bättre visar vad man kan åstadkomma med Stedicam/Segway:
Sorry, det funkade inte för Sverige i år. För fösta gången (sedan 1958) är Sverige INTE i final! Det var helt enkelt för många ballader i år. Och ”This is my life” kräver några lyssningar för att fastna… Det är en bra låt, och kommer nog vara den vinnarlåt som kommer ”leva kvar längst” av de senaste årens vinnare, men var det verkligen den rätta låten att skicka i år?
Hur som helst… I år vinner Tyskland! Det är nästan värt att betta på. Kanske inte lika självklar seger som Rybak i fjol, men hon kommer vinna i år.
Årets bidrag:
Tyskland “Satellite“, Lena Meyer-Landrut Årets ”Rybak”! Ung, grym utstrålning, och lite annorlunda låt för att vara ESC. Precis som Rybak. Och hon toppar Googles schlagerprognos. Precis som Rybak gjorde. Snart passerar videon 5.000.000 visningar på YouTube! Hon är lite som en blandning av Amy Diamond och Lily Allen.
Största frågetecknet är hur detta kommer bli ”live”. Videon är enkel och rätt skön, men hur funkar det på scenen? Tyskland är ju inte med i semin, och det har ju inte gått så bra då tidigare år… Hur som helst, hennes engelska ”dialekt” är oslagbar!
Spanien “Algo Pequeñito“, Daniel Diges Vad är detta? Neos tvillingbror på circus? Kanske lite smårolig låt, men den kommer inte direkt vinna. (Neo var förresten mycket bättre)
Norge “My heart is yours“, Didrik Solli-Tangen Musikallåt som många har som favorit. Men för mig fastnar den tyvärr inte. Kempe gillar ju det lite pampiga och han är ju ”klassiskt skolad”. Se bara hans tolkning av ”Vincero”, eller Ernmans operaaktiga ”La Voix” från förra året. Kempe är duktig, men med facit i hand, brukar Kempe lyckas så bra i ESC??
Moldavien “Run away“, Sunstroke Project & Olia Tira Halvdan, ojämn upptempolåt. Inleder med Rybakfijoler. Låter mycket bättre i videon jämfört med ”live”. ”Lite rörig” som Lena PH sa. Är benägen att hålla med. Men saxofonsolot är grymt. Sommarplåga á la Guru Josh?
Bosnien “Thunder And Lightning“, Vukasin Brajic Hårdrocksballad. Grymma gitarrer. Påminner lite om 90-talets Europe? Men nja, den fastnar inte riktigt…
Belgien “Me and my guitar“, Tom Dice Singer-songwriter à la Anna B. Låten har inte fastnat för mig än…
Serbien “Ovo je Balkan“, Milan Stankovic Tokrolig låt med tydliga Balkan-inslag. Lär funka mycket bra i Öst. Medryckande refräng. Och man ska inte underskatta tokroliga låtar. Se bara på Verka Serduchka från 2007, eller Lettiska Piraterna från 2008. Lite skönare mixning så kanske det kan bli lite som Bring me Edelweiss?
Vitryssland “Butterflies”, Three Plus Two Plus Robert Wells(!) vad kom han ifrån? Nåja… detta är på tok för pretentiöst. Som tagen från valfri Disneyproduktion. Påminner om Schweiziska fiaskot Six4one från 2006. Och rösterna håller inte riktigt hela vägen.
Grekland “Opa“, Giorgos Alkaios & Friends Typiskt Greklandssvulstigt. Pampigt framförande. Gillade den inte alls vid första lyssningen. Och sångaren ser helt tafatt ut när han försöker ta minsta lilla ”danssteg”. Inte precis Sakis från förra året. Men detta kommer i alla fall bli en populär mobiltelefonringsignal!
Storbritannien “That sounds good to me“, Josh Men det låter inte bra för mig! Nej. Nej. Nej. Stock-(Aitken)-Waterman må ha regerat på 80-talet, men det funkar inte 2010. På lördag spräcker England inte nollan. Detta är ett klart bevis att England inte tar ESC på allvar. Nästan till och med så att Irlands bidrag från 2008, Dustin The Turkey, lät bättre. De gjorde det ju i alla fall med glimten i ögat.
Albanien “It´s all about you“, Juliana Pasha Det verkar vara upptempolåtarnas år i år. Denna är det lite fart på, men ganska intetsägande. Påminner kanske lite om Anastacia (men inte lika hes). Sångerskan ser ut som en korsning av Madonna och Siw Malqvist. Lite Rybakfioler finns med på ett hörn.
Island “Je Ne Sais Quoi“, Hera Björk Har man inte hört detta förrut? Finlands ”Lose control” från 2009? Islands ”This is my life” från 2008? Annars välj valfri låt med E-type… Låten är för övrigt producerad av svenskar.
Frankrike “Allez! Ola! Olé!”, Jessy Matador En modern version av The Fans klassiska Olé olé olé från 1986? Denna verkar dock inte vara så förhandstippad. Kanske är ESC inte rätt forum för denna Klubblåt? Men jag gillar den. Och den klättrar på Googles prognossida (om den nu är så värst pålitlig med tanke på hur det gick för Anna i semin). Låter kommer i alla fall bli en grymt mycket spelad låt under fotbolls-VM som börjar snart!
Ryssland “Lost and forgotten“, The Peter Nalitch band Vad är detta? Det ska visst vara ett humoristiskt inslag, men jag fattar inte det roliga? Verkar vara stor YouTube hit i hemlandet i alla fall. Och Ryssland har ju lyckats oerhört bra senaste år, så detta lär komma högt. Men ingen låt jag gillar.
Armenien “Apricot Stone“, Eva Rivas Upptempo-etno. Lär funka i Europa. Sångerskan påminner lite om Aysel från i fjol. Omtalad urringning som nästan stjäl showen. Men håller rösten..?
Israel “Milim (Words)“, Harel Skaat Favorittippad. Sångaren tar i så han nästan spricker. Påminner den inte lite om Armeniens låt från 2007? Men den säger mig inget. Men men.. tänkte samma om Molitva som vann 2007, och den växte något grymt efter några lyssningar. Gillade speciellt remixen på den!
Danmark “In A Moment Like This“, Chanée & N’evergreen Flirtar de lite med värdlandets slogan i år: ”Share the moment”(?). Blek Fame-kopia. Slätstruken låt. Ingen direkt kemi mellan sångarna. Men… den har en refräng som sätter sig! Låten skriven av svenskar, bl.a. Thomas G:son
En av förhandfavoriterna. Smäktande ballad. Inte lika given hit som Islands låt förra året, ”Is it true?” med Yoanna som kom tvåa och blev en dunderhit(!). Men denna kommer komma högt. Kommer bli en radioplåga. Och jag är redan less på refrängen *suck*.
. Svenska upphovsmän (bl.a. Bagge) och svenska körtjejer.
Ukraina “Sweet People“, Alyosha Gillade den inte då jag såg den på ”inför ESC 2010″. Hon tar i för mycket. Det blåser för mycket. Hon wailar för mycket. Hon ÄR för mycket.
Rumänien “Playing with fire“, Paula Seling & Ovi Ojämn duo – hon är grym, han är helt tafatt. Årets ”Azerbajdzjan”, dvs Aysel & Arash som gjorde succé förra året med ”Always (on my mind)” som blev en grym radiohit. (Även där lite ojämnt med en lite falsksjungande Arash…). Men låten har skön refräng. Videon va skön med dansande robotar.
Irland “It’s For You“, Niamh Kavanagh Börjar den inte lite som ”I have a dream” i filmen Mamma Mia? Meryl Streep-kopia gör comeback i ESC efter att ha vunnit tidigare 1993. Irlands motsvarighet till Sarah Dawn Finer? En standardballad som hämtad från filmen Titanic.
Cypern “Life looks better in spring“ Jon Lilygreen & The Islanders En låt jag inte trodde skulle gå vidare. En rätt platt låt. Och sången håller inte riktigt. Påminner om Westlife. Kanske inte så konstigt då låten är skriven och producerad i Irland.
Georgien “Shine“, Sopho Nizharadze Årets tvåa enligt Google. Ännu en ballad. Farlig konkurrent till Anna (och som bevisligen lyckats bättre så här långt). Men jag fastnar inte för den… (för övriga kommentarer, se Azerbajdzjan här ovan). Låten skriven av svenskar.
Turkiet “We could be the same“, MaNga Inledningsvis tycker jag det låter lite som ”mormor slår på trumman” från 2005. Bitvis påminner den om Ukrainas låt från samma år. Grym scratch som påminner om Bulgariens låt från 2008. Eller, påminner mycket om ”System Of A Down” eller ”Linkin Park” som Sernholt sa… Lär tilltala den ”yngre generationen”. Gillade inte riktigt låten första gången, men den blir bättre efter några lyssningar. Trevligt modernt inslag i Schlagerträsket!
Portugal “Há dias assim“, Filipa Azevedo Disneymusikalballad. Se kommentarerna för Azerbajdzjan. Och Irland. Och Georgien. Och Vitryssland. Och…. (ja ni fattar)
Tack till bästa Schlagerbloggen schlagerpinglan.se och Google och YouTube
Tar en nostalgitripp och tittar på den 30 år gamla TV-miniserien om bl.a. den smått neurotiska studierektorn Bertilsson i ”Dubbelstötarna” från 1980. Roligt att se kända svenska skådisar i yngre tappning: Bland annat en ung Dan Ekborg som tar studenten, eller en yngre ”Reidar Dahlén” i en liten biroll.
Men det är inte därför jag arbetat mig igenom dessa sex halvtimmeslånga avsnitt (kom ihåg, man tycks alltid minns att det var bättre än vad det egentligen är). Nej, största skälet är väl att man sällan ser filmer/serier inspelade i en stad man bott i. Speciellt lilla Kalmar. Och extra roligt är det att se hur stan såg ut många år tidigare innan man själv bodde där.
Det mest intressantaste att se var faktiskt posthuset(!). Jodå, denna K-märkta byggnad var jag själv med och ”byggde om” på slutet av 90-talet. Idag är huset nog mer känt i Kalmar som ”Corehouse” – studenternas kårhus/nattklubb.
I TV-serien så får man inte se så mycket av lokalen, men jag lyckades ändå fixa en bild som visar lite hur det såg ut då. I bilden ovan ser man högst upp dörren in till det som idag är köket. Till höger dörrarna in till sittningsrummet. Filmaren måste ha stått i spiraltrappan upp till övervåningen på höger sida där kontoren ligger. I ringen till vänster, runt den som kassörskorna sitter, där är idag dansgolvet. Där har man minsann fått en hel del studenter att svinga sina lurviga i sina dar!
Man upphörs aldrig att förvånas över Peter Stormare. Man tror att man har sett honom i alla möjliga roller som finns vid det här laget. Rysk kosmonaut? Japp (Armageddon). Italiensk mördare? Javisst (Prison Break). Spansk kejsare? Jodå (Nacho Libre). Amerikansk psykopat? Visst (Fargo). Svensk jägare? *gäsp* (Jägarna)
Man kan hålla på ett tag och rabbla upp allt han varit med i. Och kollar man hans filmbiografi på IMDB så passerar han snart 100 roller!
Så… nu när man trott att man har sett honom i det mesta som går att komma på så överraskas man ännu en gång. Jag råkar av en händelse ramla över den norska ungdoms-/snowboardfilmen ”Switch”. Jag gillar Norsk film. Så trist bara att det inte visas mer Norsk film i Sverige. Hur som helst, filmen i sig är väl inget att jubla över. Har man någonsin sett en enda amerikansk collegefilm så vet man var man får: Ung kille kommer till ny skola, hamnar utanför ”coola gänget”, faller för coola gängets flickvän, blir trackad av coola gänget, får oväntad hjälp, och ställer upp i en tävling för att vinna respekt… Äsch, ingen idé att fortsätta. Ni förstår hela konceptet. Det är bara att damma av manuset till Karate kid, köra det igenom Xeroxmaskinen, hoppa fram 25 år, och byta ut karatedojon mot en snowboardbacke.
Men det som gör denna film klart sevärd är Peter Stormare. Han är filmens Kesuke ”Wax on, wax off” Miyagi. Huvudrollsinnehavarens mentor. Här i form av en norsk avdankad ski bum. Vet inte om en vanlig norrman köper hans norska karaktär, men för mig är han helt oslagbar när han traskar runt i snön i Bermudasshort och flip-flops, äter glass, diggar Peps Person, kör runt i en gammal folkabuss, och odlar ett skägg som skulle göra alla i ZZ-Top gröna av avund.
Hur filmen slutar? Säger inget, men det är en riktig lågoddsare. Men att det det är Snowboardfinal i Hemsedal ger dock filmen ett extra plus!
Jag är nog inte så popkulturell av mig för jag hade varken läst eller sett något av Läckberg innan julhelgens två miniserier. OK, jag halvsåg med ett öga första ”avsnittet” på juldagen men det kan väl inte räknas? Kan ärligt säga att jag i alla fall inte följde med i storyn. Var upptagen med annat. Så ”premiär” blev det istället för mig ikväll i och med dubbelavsnittet av Olycksfågeln. För er som inte sett/läst den än ska jag inte avslöja vem/vilka som är de skyldiga, men måste erkänna jag tog det redan innan ”halvtid” av storyn!
Och ett litet tips: läs inte eftertexterna efter första avsnittet! Ser man dem så är det inte så svårt att räkna ut hur det hela hänger ihop!
Vi har sett det i Surrogates. Vi har sett det i Gamer. Och nu senast även i Avatar. Hollywood tar nu verklighetsflykten till en helt annan dimension. Nu är det inte virtuella världar via chattar, WoW, Sims, Second Life, Playstation 3 Home, …eller till och gamla MUD vi snackar om. Nej, det nya gäller att vara uppkopplad på riktigt. Bokstavligt talat.
Avatar = En elektronisk representation eller visualisering av en person eller spelare (spelarobjektet) inom science fiction, datavetenskap och MUD)
I Surrogates, där framtidens människor blivit trötta på sina egna åldrande kroppar, med alla dess fel och brister, kopplar man upp sig till en personlig människoliknande robot. Detta s.k. ”surrogat” ersätter dig sen ute i verkligheten. Du kan bli den du alltid drömt om att vara, och du kan göra allt det där du aldrig vågat dig på att prova. Utan att riskera minsta lilla skråma. Du behöver inte ens lämna hemmets lugna vrå! Trailer
I Gamer är grundstoryn ungefär den samma, men här ersätts robotarna istället av vanliga verkliga människor. Du kan här välja om du vill koppla upp dig till en livs levande ”Avatar”, eller själv bli någons Avatar och därmed bli styrd av någon annan. Denna värld, som i filmen kallas ”Society”, måste jag säga är väldigt kul att se. De urflippade, sjukt stajlade människorna, ser ut att vara hämtade direkt från Second Life, Sims, eller liknande (se bilden ovan).
Givetvis nöjer sig inte filmens antagonist med denna hyffsat rena, men visuellt dopade och stiliserade värld, utan skapar dessutom en värld i stort direkt kopierad från Counter Strike där dödsdömda fångar, styrda av dataspelstokiga tonåringar, lovas benådning om de klarar sig igenom ”krigsspelet”. (Välkommen tillbaka, Running Man!). Trailer
I James Camreon’s nya storfilm sedan Titanic, och lika visuellt banbrytande som hans Terminator 2 på sin tid, handlar det precis som det låter också om ”Avatarer”. Här är dock miljön lite annorlunda: På en fjärran planet vill militären komma åt en oerhört värdefull mineral, men planetes infödingarna vill inte direkt låta flytta på sig. För att kunna få bort dem beslutar sig militären därför för att försöka infiltera infödingarna och utvecklar med hjälp av infödings-DNA egna infödings-kopior som sen kan fjärrstyras. (Hörde jag någon säga surrogat?) Även här kan människan bli/låtsas vara någon han/hon egentligen inte är. Huvudrollsinnehavaren här är rullstorsburen, men som Avatar blir han givetvis den grymmaste kick-ass soldaten som gått i ett par…hmm.. skor(?). Trailer
Har ni nyligen sett några fler filmer med samma ”tema”?
Senaste kommentarer