För exakt en månad sedan besökte jag Ground Zero i New York. Och idag är det exakt åtta år sedan attacken.

Här ovan är några bilder jag tog för att visa hur platsen ser ut idag. Det kommer inte bli två nya torn. Däremot kommer det bli ett torn. Högre än de utrsprunliga med sina 541meter. Och så sent som idag läser jag att tornet inte längre kommer heta “Freedom Tower”. Det nya namnet kommer istället bli “One World Trade Center“.

Mina resekompisar i USA introducerar mig i en ny tradition som jag kommer försöka följa på mina kommande resor – att köpa kylskåpsmagneter från de ställen man besökt! Tyvärr blev det varken någon från Boston eller Gränna, men Cape Cod och New York blev det i alla fall!

Har ni själva några roliga traditioner ni försöker följa då ni är ute och reser?

Runt om på Cape Cod ser vi denna variant av “påhängscykel” för barn. Jag kan inte låta bli att fascineras lite av dem. Med sån måste det vara både mycket roligare, lättare och säkrare att följa med föräldrarna på lite “längre” turer. Lite som en tandemcykel, men ändå inte.

Det är alltid kul att kolla lite på TV när man är i USA. Det är som TV här hemma, men ändå inte på något sätt. Det är något helt annat tempo eller nått…

Många program känner man ju igen (zappar runt och hittar snabbt två kanaler som kör Seinfeldt. Men inga Simpsons..?). Och serierna man känner igen ligger ju någon säsong före oss. Och de flesta nya program och serier kommer ju till här så det är ju lite kul att se lite vad som komma ska… Jag tror bl.a. stenhårt på Jerry Bruckheimers nya TV-serie Dark Blue!

Nu blev det inte mycket TV-tittande när vi var i USA. Fanns liksom inte tid för det (och det var ju inte därför man va där!). Men när jag zappar runt lite ramlar jag över ett helt hysteriskt program som faktiskt Discovery står bakom(?!). Det heter Cash Cab och är riktigt billigt och dåligt. Men jag kan ändå inte släppa det och småskrattar under hela den korta programtiden, och bara måste se hur det slutar!

Kortfattat, så händer detta:

Två intet ont anande tjejer stoppar en taxi på Manhattan på väg till fest, och i värsta dolda kamera-stil är taxin utrustad med massa dolda kameror. Snart avslöjas det att de åker med “The Cash Cab!” och beroende på hur många kvarter de ska åka så kan de vinna en viss bestämd summa pengar, om de bara svarar rätt på några frågor chauffören ställer under färden.

När de svarar rätt blir tjejerna helt hysteriska, och taket börjar blinka som i värsta Travolta-film! Vinstsumman stiger.

Är de inte säkra så stannar taxin så att de självfallet kan ringa… just det, en vän!

Men, svarar de fel tre gånger så stannar taxin och de blir utslängda…

Hur det går för tjejerna ovan? Jodå, tolv kvarter längre upp på Manhattan kliver de ut vid festen några hundra $$$ rikare.

På något sätt hoppas jag att denna TV-serie INTE kommer till Sverige…

Det bästa vi/jag såg på TV i USA? Det måste varit morgonprogrammet Live with Regis and Kelly. Men, alla dagar är inte Regis med (Regis = USA:s motsvarighet till Bengt Magnusson. Oerhört välkänd TV-profil), och just denna dag hade Ashton Kutcher hoppat in istället. Jag är inget stort fan av honom i vanliga fall, men denna dag är Ashton och Kelly riktigt bra! Tänk om man hade sådan morgonsoffa även här hemma. Då skulle jag nog kolla på soff-TV på mornarna jag också!.

Söker lite på nätet och hittar faktiskt ett inslag från just denna dag!

(källa: http://www.geeksugar.com/3956665)

En vecka efter USA får jag ett brev i brevlådan. Nejdå, inget märkvärdigt. Det va bara ett vykort jag skickade till mig själv!

Hittade kortet i en souvenirbutik vid Time Square och kortet visar just Time Square på natten med alla ljus. Ett sånt där kort man själv aldrig lyckas ta, trots ihärdiga försök…

För att göra det lite roligare postar jag det alltså till mig själv. Alltid kul att ha vykort från USA på kylskåpet. Också intressant att se hur lång tid ett vykort tar på sig för att ta sig över Atlanten.

Men jag får inget vykort i brevlådan. Jag får istället ett brev.  Eller rättare sagte en plastficka innehållandes mitt vykort – i två delar! Uppenbarligen har kortet fastnat i hanteringen och gått sönder. Bifogat finns också en färdigtryckt standardursäkt. Oöversatt står det så här:

“Dear Postal Customer:

The enclosed has been damaged in handling by the Postal Service.

We are fully aware that the mail you receive is important to you. Realizing this, each employee in the Postal Service is making every effort to expeditiously handle, without damage, each piece of mail with which USPS is entrusted. Nevertheless, an occasional mishap will occur.

The Postal Service handles approximately 200 billion pieces of mail each year. It is necessary, therefore, that highly sophisticated mechanical/electrical systems be utilized by the Postal Service to insure our customers prompt delivery of their mail.

We are constantly working to improve our processing methods so that these incidences will be eliminated. You can help us greatly in our effort if you will continue to properly prepare and address each letter or parcel that you enter into the the mail stream.

We appreciate your cooperation and understanding and sincerely regret any inconvenience you have experienced.

Your Postmaster”

Hmmm… av 200.000.000.000 brev årligen BORDE inte så många gå sönder, så detta borde väl vara lite unikt, eller?

Det finns många tokiga vägskyltar. Under Kulturkalaset i Göteborg fanns det t.ex. en utställning helt med bara tokiga vägskyltar. Såg inte hela utställningen innan det var för sent och den var borta, men favoriten jag såg där när jag gick förbi var “Tresspassing without permission is strictly forbidden!”

Skylten ovan har jag vetat om sedan tidigare. Men när jag själv såg den på Cape Cod så jag var bara tvungen att plåta den!

Jo, jag erkänner. Jag HAR mycket dålig humor, men jag kan inte se denna skylt utan att läsa “Slow” children playing, dvs  se upp, här leker “tröga” barn.

Sedan maj i år görs inga fler avsnitt av The Tonight Show With Jay Leno.  Ett av USA’s mest populära TV-program som sänds runt midnatt (NYC-tid) varje vardag har gått i graven.

Eller, stämmer det..? Visserliger har Conan O’Brien tagit över programmet och det heter nu istället The Tonight Show With Conan O’Brien. Mycket kommer visst vara sig likt, men jag har aldrig varit något direkt fan av Conan. Jag tycker han spelar över. Och skämten är billiga. Kanske blir det bättre nu när han “avancerar” på TV-stegen?

Men, vad händer då med Jay Leno? Jo, jag blir glatt överraskad när jag går på bion på Broadway och får se en lite längre reklamtrailer för hans nya show, med det fantasirika namnet Jay Leno Show, som antagligen kommer vara väldigt lik hans tidigare show. Största skillnaden blir nog att den kommer visas tidigare på kvällen (primetime). Premiär är det i alla fall i USA den 14 september.

Letade runt lite på nätet innan jag hittade detta klipp på YouTube (var annars). Tyvärr är kvalitén inte den bästa, och den är inte alls lika rolig och överraskande som när jag såg den på vita duken. Måste säga att allt faktiskt blir både bättre och roligare i HD med bra kvalité. Men jag hoppas ändå att lite av Lenos humor ska gå fram. Jag gillar komiker som har glimten i ögat och inte är rädda för att bjuda lite på sig själva!

När vi besöker Provincetown ute på toppen av Cape Cod är vi in i flera olika roliga souvenirbutiker och klädbutiker, en del med t.ex. t-shirtar med alla (o)möjliga roliga tryck.

Favoriten var nog T-shirten med detta tryck: “Come to the dark side – we have cookies”. Jag ångrar såååå att jag inte köpte någon!

Den 16 oktober kommer nästa Pixarfilm till Sverige. Men jag har redan sett den! Besöker AMC Empire 25 vid Time Square, och det är den största bio jag någonsin varit på! Åker på de längsta rulltrapport jag sett inomhus för att komma till femte våningen (och nu snackar vi biografvåningar!).

Att filmen Up! (IMDB) kommer bli en succé är det inget tvivel om. Den har snart passerat $200 miljoner i intäkter, bara i USA. Men blir den lika populär som Toy Story, Cars, Monsters Inc, eller Hitta Nemo? Nja, tvivlar på det. Skulle vara för att den kommer som 3-D i så fall.

Griniga gamla gubben Fredrickson är kul för de vuxna, men kommer ungar uppskatta honom lika mycket som en cool racerbil, en gullig liten fisk, en spännande framtidsrobot eller en oövervinnelig superhjälte? Nja, jag tvivlar på det. Det finns dock en del andra roliga karaktärer som talande hundar, exotiska roliga fåglar, och roliga multi-etniska (givetvis) barn, så alla ska väl hitta någon att relatera till.

Och givetvis finns det en del slap-stick humor i denna film också, men inte alls lika mycket som i t.ex. Ice Age 3 där typ all humor handlade om att ramla och slå sig på något sätt. Det finns faktiskt en hel del “smart” humor i denna film. Skämt som bara vuxna förstår. Och det är väl lite därför Pixar är bäst på det de gör. De kan göra kvalitativ underhållning både för barn och vuxna på samma gång.

Storyn skulle väl nästan kunna sägas vara vara en klassisk Pixar-story bestående av två vita män (av varierande åldrar) som under filmen mognar och till slut “hittar varandra”. Här är det en bitter gammal änkeman som i ett sista desperat försök för att hindra att hamna på hemmet sätter tusentals ballonger på sitt hus för att flyga till Sydamerika för att förverkliga den bortgånga hustruns största äventyrsdröm, och får samtidigt en ihärdig pojkscout som gör allt för att förtjäna sitt sista scoutmärke, på halsen. 

Av någon anledning har alltid “män” huvudrollen i Pixars filmer. Och oftast är de två:

• Wall-E (Wall-E)
• Ratatouille (Remy + Linguini)
• Cars (Lightning McQueen + Doc + delvis Mater)
• The Incredicles (Mr Incredible)
• Hittta Nemo (Nemo + pappa Marlin)
• Monsters, Inc. (Sulley + Mike)
• A Bug’s Life (Flick)
• Toy Story (Woody + Buzz)

Även alla deras kortfilmer innehåller mannliga karaktärer:

• One Man band
• Geri’s Game
• Boundin’
• Presto
• Lifted
• Partly Cloudy
• Burn-E
• Mater
• m.fl.

Jo, visst finns det kvinnliga karaktärer också, ibland med himla massa “girl power” och allt, men trots detta ändå alltid sidekicks till den manliga huvudrollsinnehavaren.

I Up! finns det visserligen en bra, stark, rolig, vettig, intressant kvinnlig karaktär, men hon försvinner väldigt tidigt ut i kulissen. Det finns faktiskt en annan “kvinnlig” karaktär med i filmen också, men detta döljs effektivt ända in i det sista… (utan att säga för mycket). Annars är alltså alla bara män.

Söker man lite snabbt på nätet så hittar man många som fastnat runt detta ämne:

• http://www.npr.org/blogs/monkeysee/2009/06/dear_pixar_from_all_the_girls.html
• http://vastpublicindifference.blogspot.com/2008/06/pixars-gender-problem.html
• http://www.psychologytoday.com/blog/the-shrink-tank/200906/hey-pixar-what-s-try-finding-incredible-story-about-girl-s-life
• http://www.afterellen.com/blog/ace14/can-pixar-make-a-movie-with-a-girl-who-isnt-a-princess
• http://www.michaelhanscom.com/eclecticism/2009/02/25/pixar-and-gender/
• http://www.thefword.org.uk/blog/2008/07/pixar_and_gende

Varför är det så här? Varför hålla fast vid gamla stereotyper? Varför inte våga testa något nytt? Är det för att Pixars ledning bara är män? Är det för att de ekonomiskt inte vågar testa någt nytt (med agumentet: tjejer kan se killfilmer, men killar kan inte se tjejfilmer)? Eller är det så illa att de helt enkelt bara speglar den verklighet vi lever i? En verklighet där vi sedan barnsben blivit inpräntade att hjälten alltid måste vara man? En verklighet där mannligt anses som “norm” men kvinnlig ses som något “avvikande”? Illa illa….

När man ändå är inne på detta ämne, hur ofta ser man förresten färgade hjältar i animerad film (förrutom sideckicken “Frozone” i The Incredibles)? I Wall-E var för övrig hela rymdskeppet med den resterande männskligheten fullt av vita människor. I Up! är i alla fall den lilla killen som är med en “Asian American”. Wow! Kors i taket! Men å andra sidan är han tjock och läspar… vilket enligt stereotyphandboken ska vara dubbelt roligt!

Men tillbaka till fimen. Den börjar lite Disneygulligt med två lite udda, nördiga, ungar som hittar varandra och livslångt tycke uppstår. Sen blir filmen lite vuxnare med “vuxna” problem och man är till och med så vågade så att man är inne på att nudda på ämnet döden och brustna livsdrömmar, men inte mer än att de minsta inte ska förstå vad det handlar om. Det är ju trots allt Disney som står bakom så allt måste ju vara lite sockersött (Tror ni mig inte? Titta då på kortfilmen innan, Partly Cloudy (Spolier!!) så får ni se hur Disney ser på hur barn kommer till *skrattar gott*).

Resten av filmen handlar sen om hur viktigt det är att kunna bryta upp från det gamla som varit, och istället se framåt och förverkliga sina drömmar. Hela livet är ett äventyr och man ska aldrig sluta “leva”.

Enligt gammal Pixartradition finns massvis med referenser till både gamla och nya filmer. S.k. Eastereggs hittar ni här.

Betyg? Jag brukar aldrig ge filmer “betyg”. Istället kör jag på “köpa på DVD” eller “Inte köpa på DVD”. Hitta Nemo, Cars, Monsters, Inc och Ratatouille köpte jag direkt på DVD och Blu-Ray så fort jag kunde. Att se Cars på Blu-Ray på en stor Plasma-TV är en upplevelse! Kommer jag då köpa Up! när den senare kommer släppas på Blu-Ray? Ärligt talat vet jag inte. Visst, det är klart en sevärd film som ALLA borde se. Den är grymt snyggt gjord och innehåller som sagt humor både för barn och vuxna. Men samtidigt nu när jag vet hur den slutar så vet jag inte om jag vill se om den / köpa den. Det skulle vara för allt bonusmaterial i så fall. Och om man kan se den i 3D även hemma!

Uppdaterat:
År 2011 kommer faktiskt en film från Pixar med en kvinnlig hjälte! Det är filmen “Bear and the Bow“. Men tröttsamt nog så har Pixar inte vågat gå riktigt hela vägen. Enligt gammalt traditionellt sago-manér (har Disney månne påverkat?) så är hjältinnan givetvis en – jo, just det – en prinsessa…. *suck*

Haltar hem mitt i natten i regnet skadad i foten efter en lite för intensiv svensexa. Nejdå, inte så farligt, bara någon stukning eller nått efter en kollision i Laser Game. *ler*

Ser en vagn från Ben & Jerry parkerad hemma utanför Operan! Nice! (Inte sett den innan då jag inte sett nått alls av Kulturkalaset än).

I USA blev vi ju smått lyriska av B & J’s glassar. Är det något amerikaner kan göra så är det glass! Visst, är kanske inte världens nyttigaste att äta, men man måste ju få lyxa till det lite ibland

I NYC väljer jag att gå på NBC Studio Tour. Det är totalt fotoförbud så jag tar inga kort där, men hittar bilden från studio 8H ovan på flickr.com. Det visar lite hur liten SNL:s scen faktiskt är.

Liten scen till vänster där endast ett litet band får plats. Många artister inser visst inte förrän de är på plats hur liten denna scen är. Så nu finns det i artistkontrakten ett maxantal personer/bandmedlemmar en artist får ta med sig (finns en längre story om detta, men ska inte gå in på det här).

I mitten finns en i stort sett oförändrad scen under hela showen. Här ger kvällens värd sin monolog. Och härifrån avslutas alltid showen.

Och till höger finns en rätt liten scen där man snabbt kan rulla in/ut färdiga kulisser på hjul. När SNL visas på svensk TV så är reklampauserna omklippta. I orginal är de visst lite mer frekventa, men kortare. Och under dessa korta break ska oftast en helt ny scen på plats! Ibland händer det till och med att sminköserna bara har en minut på sig att få till en skådespelares make up eller masker. Ibland kan man till och med se att det inte är hinner bli helt klara. Men det förstärker bara känslan av att det är live!

För live är det. Guiden berättar att de flesta “liveprogram” sänds med 10-15 sekunders fördröjning. Men inte SNL. Guiden skojar till det och vill inleda besöket i studion med “en tyst minut för Ashley Simpsons karriär som dog här den 23 oktober 2004″. Väl hemma var jag tvungen att Googla lite för att se vad de egentligen menade. Här kan ni läsa om incidenten och här finns ett YouTube-klipp. Kortfattat kan man säga att under hennes andra framträdande startades fel band, hon blev överrumplad och missade börja sjunga, men sången kommer ändå! Hennes sång är är alltså bevisligen inspelad i förväg. Referenser till Milli vanilli förs direkt på tal… Antagligen gör de flesta artister på detta sätt, men här blev det väldigt påtagligt.

Hur som helst, SNL inleder i höst sin 35 säsong! Och jag tippar på att alla komiker och artister som är  något (i USA) har varit med i denna show. Visst, många sketcher kan för oss i Sverige vara rätt svåra att förstå då de oftast tar upp saker som hänt i USA under senaste veckan. Men klara favoriter är ju:

• Celebrity Jeopardy
• Don’t fear The Reaper med “More Cowbells!”
• Allt med Christopher Walken
• Jim Carrey’s Karate, Work Out och på krogen!
• Hans und Franz
• Tina Fay som Sarah Palin – man ser ju ingen skillnad!

Listan kan göras lång. Vilken är din favorit?

Jossan skrev i sin resedagbok att vi bodde i ett kråkslott de dagarna vi var i Hyannis. Och det stämmer väl mer eller mindre! Kolla själv in bilderna här ovan.

Fru Reisa (“same name as the Gorbatjov wife, you know”) va en riktigt pratglad och omhändertagande tant med rätt kraftig rysk brytning. Man kunde knappt ta ett steg innan hon var framme och ville hjälpa till. Vid frukosten fick man knappt chansen att göra något själv. Och när man frågade om matställen i stan ville hon typ aldrig sluta märka ut alla platser på kartan…

Hon drev stället med sin son, och hade gubben kvar i Ryssland om jag fattade det rätt. Hon hade precis fått ett barnbarn på andra sidan kontinenten, men hade inte hört så mycket mer än. Hon väntade på samtal från sin dotter.
Vi fick uppmaningen att ringa våra mödrar oftare.

Stället låg riktigt nära havet så man kunde lätt gå ner och ta ett dopp på den extremt långgrunda  stranden.

Rummen var himla charmiga och lite gammeldags. Rum 5A och 6A hängde liksom ihop på något sätt, men ändå inte. Små bilder finns på deras hemsida, www.seabreezeinn.com, men annars kanske mina resekamrater har fler bilder att visa senare.

Höll på at missa, stället hade i särklass sämsta Internetuppkopplingen på hela resan. Den var visserligen fri, men det spelar ju ingen roll om den inte går att avända…

Läser man recensionerna på TripAdvisor så verkar man visst antingen älska eller hata detta ställe. Jag gillade det.  Det var chamrigt. Jag kan rekommendera det.

Vintergatan är inte alls så särkskillt stor. Inte på långa vägar så stor som alla astrologer vill göra gällande…

När vi kommer till Hyannis så börjar vi med ett besök på JFK Museum. Är det något Hyannis Port är kännt för så är det dess starka koppling till familjen Kennedy som nästan tycka ha kunglig status här i USA.

Om museumet kan man inte säga så mycket. Det är klart vinklat utifrån Cape Cods perspektiv, och det blir lite väl sockersött ibland. Museumet är inte stort och består till största delen av gamla foton där JFK leende springer på Cape Cods stränder eller seglar någon av sina båtar, eller någon annan av familjemedlemmarna. Vad jag kan se så är alla bilder från Cape Cod. Det fanns t.ex. inte någon information om dödsskjutningen i Dallas mer än att han blev skjuten just 1963.

Två saker ser jag dock som är intressanta. På familjeträdet  fullkomligt dräller det av Kennedys när man ser hur alla är släkt med varandra. JFK hade åtta syskon. Men mitt i allt så dyker namnet Schwarzenegger upp. Det är lite roligt. Det känns väldigt oamerikanskt

Det andra intressanta är att deras tomt, the Kennedy Compound, ligger knappt en kilometer ifrån där vi bornätterna i Hyannis!

Precis när vi lämnat Hyannis slås vi av nyheten att JFK’s syster, Eunice Kennedy,  vid en ålder av 88 år blivit akut sjuk och ligger på intensiven här i Hyannis. TV-nyheterna här fylls av rapporter från sjukhuset, och den ena (levande) kennedyfamiljemedlemmen efter den andra kommer visst hit. Något rykte säger även att Schwarzenegger skulle vara här.

I tisdags gick hon bort. Vila i frid.

Vi såg dem först i Hyannis (duckmobile.com). Hade fått tips om att vi borde testa dem i Boston (www.bostonducktours.com). Och sen kort tid tillbaka finns de nu även i New York, (www.coachusa.com/nycducks)!

Kort beskrivet kan man säga att det är gamla amfibiefordon från andra världskriget som är ombyggda för att kunna guide massor av turister runt om i städerna.

De är fula.

Man kan inte undgå att missa dem.

De är högljudda.

Och de är med all säkerhet inte heller så miljövänliga.

Denna Toyota hade vi när vi biladerunt i Cape Cod. Riktigt trevlig bil att åka i. Och lagom stor. Synd bara att jag va den enda som inte fick köra (eftersom jag inte var med då den hämtades ut på flygplatsen i Boston).

Inte David Hasselhoff direkt, men jag måste säga att jag är imponerad över att även den minsta strand har egna badvakter. Och även 1-2 P-vakter som sitter vid infarten till badplatsens parkering för att hjälpa till när man ska hitta plats (om det fortfarande finns någon ledig). De verkar dock ha ett ganska lugnt jobb…

Förstod inte riktigt vad dessa skyltar betydde då man såg dem längs VÄGEN…

Att amerikaner gillar sin flagga är inget nytt. Inte heller att flaggorna ska vara STORA.

Därför blir vi lite glatt överraskade då vi plötsligt får se denna stora SVENSKA flagga på ett hus. Det är inte så vanligt att se!

På landsbygden i USA är småvägarna rätt charmiga. Här har träden t.ex. vuxit ihop så de har fått klippa ut en tunnel så att man ska kunna komma fram.