Det finns bara en Peter Stormare
Man upphörs aldrig att förvånas över Peter Stormare. Man tror att man har sett honom i alla möjliga roller som finns vid det här laget. Rysk kosmonaut? Japp (Armageddon). Italiensk mördare? Javisst (Prison Break). Spansk kejsare? Jodå (Nacho Libre). Amerikansk psykopat? Visst (Fargo). Svensk jägare? *gäsp* (Jägarna)
Man kan hålla på ett tag och rabbla upp allt han varit med i. Och kollar man hans filmbiografi på IMDB så passerar han snart 100 roller!
Så… nu när man trott att man har sett honom i det mesta som går att komma på så överraskas man ännu en gång. Jag råkar av en händelse ramla över den norska ungdoms-/snowboardfilmen ”Switch”. Jag gillar Norsk film. Så trist bara att det inte visas mer Norsk film i Sverige. Hur som helst, filmen i sig är väl inget att jubla över. Har man någonsin sett en enda amerikansk collegefilm så vet man var man får: Ung kille kommer till ny skola, hamnar utanför ”coola gänget”, faller för coola gängets flickvän, blir trackad av coola gänget, får oväntad hjälp, och ställer upp i en tävling för att vinna respekt… Äsch, ingen idé att fortsätta. Ni förstår hela konceptet. Det är bara att damma av manuset till Karate kid, köra det igenom Xeroxmaskinen, hoppa fram 25 år, och byta ut karatedojon mot en snowboardbacke.
Men det som gör denna film klart sevärd är Peter Stormare. Han är filmens Kesuke ”Wax on, wax off” Miyagi. Huvudrollsinnehavarens mentor. Här i form av en norsk avdankad ski bum. Vet inte om en vanlig norrman köper hans norska karaktär, men för mig är han helt oslagbar när han traskar runt i snön i Bermudasshort och flip-flops, äter glass, diggar Peps Person, kör runt i en gammal folkabuss, och odlar ett skägg som skulle göra alla i ZZ-Top gröna av avund.
Hur filmen slutar? Säger inget, men det är en riktig lågoddsare. Men att det det är Snowboardfinal i Hemsedal ger dock filmen ett extra plus!
Senaste kommentarer